v 18+3 (19) katastroftänkade och förlossnings nervositet...
Hej och hallå alla...vet ni vad? som gravid blir man jätteparanoid. jag sa alltid att när jag blir gravid kommre jag aldrig bli såå mesig eller bekymra mig för småsaker.. OJ! vad fel jag fick.Redan från det att jag fick reda på att jag var gravid så har jag bekymrat mig för missfall, och minsta kroppslig förändring har gjort mig jätte orolig.
Innan jag blev gravid så satt jag ofta och läste på aftonbladets föräldrasida; jag spånade in Terri Erikssons gravid dagbok,och skrattade så jag grät..hon var ju såå orolig. och vips blev jag sån själv.
Herregud hjälp mig! kan inte tiden rusa på så jag får föda och se att lillabus mår bra och att allt går bra?
Jag måste nog vara den enda människan i världen som inte kan "njuta" av min graviditet.
Och sedan är det ju det där med förlossningen, hur katten ska det gå till? jag gillar inte sprutor, nålar..vad återstår då som smärtlindring? bad, lustgas, varma vetekuddar..å sen då? och ja just det ja..vanlig mensvärk kunde få mig att krypa ihop till en boll...f*n hur ska jag överleva? vad har man gett sig in på? kan man föda utan att få värkar??*ler*
Och sedan de stackare som det inte har gått lika bra för, läste en förlossnings berättelse med en tjej som var ungefär i min ålder, som hade förlorat 9-10! LITER blod..och hon slutade inte blöda så hon fick opereras under ca 5 timmar?? AHHhh vad lugnande att höra!
Och en vännina till mig höll på att dö när hon fick sin son, hon drabbades av blodpropp i hjärtat eller vad det nu var...så det var nära att hon aldrig hade fått se sitt barn.
Sedan säger alla att: Det KOMMER gå bra! men om det inte gör det vad och hur blir det då? och tänk om maken blir ensam med lillabus? jag har hört barn bli mobbade för att en av föräldrarna inte har funnits där..
Bekymmer bekymmer...helt i onödan, men ändå..tankarna finns där.
Det känns som att det inte spelar nån roll hur många bra förlossnings berättelser man läser, det är de mindre bra och rent otäcka som sätter sig i hjärnan o gnager.
Ja jag vet att man är löjlig, men efter att ha läst o hört sånt är det svårt att vara glad! Det makens bästa vännina mötte oss med var att: åh vad kul; ( ungefär som om vi hade pratat om böldpest), men vet ni var inte så glada; så gott som ALLA mina vänner har fått missfall!
Och efter det kan jag kan ju ärligt säga att jag inte vågar säga att: jag ska bli mamma utan att lägga till OM allt går bra. det är ju trots allt ca 2 veckor kvar innan man är halvägs, och då är det ju 20 veckor kvar utav 40.
Oj oj, hur possitiv man kan vara då. Hm ska ändra attityd snart tror jag..det SKA gå bra, det SKA gå bra!
får tänka så i stället..annars kommer jag nog hinna få en biffig depression..( har haft en för 2 år sedan)
AH! nu känns det bättre, det var skönt att skriva av sig lite:), tack för mig för idag då...det var skönt att få skriva av sig lite..
Men gud vad glad jag är, jag bara längtar tills jag/vi får träffa lillabus
MVH:lillabus mamma
Kommentarer
Postat av: Elin
Nämen fy då, så ska man väl inte säga till några som ska bli föräldrar? :( Jag kan förstå att det är mycket som rör sig i huvudet angående allt, men det är som du skriver, man ska tänka positivt, och i de allra, allra flesta fall går det ju HUR bra som helst! :)
Postat av: Jenny
Som gravid BLIR man paranoid över småsaker och bekymrad för ingenting... det är så sant. Men det är bara för att förbereda dig på vad som komma skall. Det är inte över för att graviditeten tar slut inte... :-)
Trackback