v 37+2 Dagen B kryper närmare o blivande pappan..

Börjar nog känna sig mer o mer nervös han med ;), Tror mest att han inte pratar så mycket om hur han känner just för att han är rädd..(vilket han har erkännt o han är inte ensam). Det är ju ett enormt och livslångt ansvar att skaffa barn.

Barnet är ju planerat men det har ju hänt att vi har båda stundvis känt för att fega "ur" det är ju mycket enklare att bara ha hand om oss själva.
Men å andra sidan så älskar? ..hm känns lite udda o säga så om nån man inte har träffat...man den lilla busen i magen.

Jag älskar däremot inte mina fötter som svullnade upp natten till den 14 februari-och inte tänker sluta ..känns som de ska explodera.
Kan de göra det? *ler*
 
Nej jisses får hoppas att jag klarar mig utan div sprutor o dyl, maken fixar inte armveckssprutor *skrattar* skulle det behövas har han sagt att han går ut ur rummet. Det är väll ok, alla har vi fobier för något, min del, getingar o sprutor..!

Haha ja hur ska detta gå? får väll hoppas att de aldrig behöver ge mig blod efter*fniss*
Min förkyldning håller sig envist kvar ihop med en trötthet som är jobbig, jag är piggare men ändå sååå trött!

Onödig info; det snöar här tillofrån en hel massa, jag saknar våren o sommaren ...eh inte sommaren föresten..då kommer ju getingarna!


Kommentarer
Postat av: Jenny

Hej där! Tack för rara ord i min blogg!
En anekdot från min första förlossning... min man höll på att svimma när de lade kanyl för dropp (han var rädd för blod), en i slutet så stod han som en hjälte i värsta blodbadet. Så de härdas under resans gång!
Känner så mycket igen mig att man känner panik för att det inte finns nån ångraknapp. Men det är nog så det ska kännas.
Nu är det nära! Svullna fötter är lagom muntert. Men allt det andra. Åh, jag blir så blaskigt avis på dig. (Det trodde jag aldrig att jag skulle vara, men det är nåt magiskt med att vara gravid och att föda...).


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback